BYXA
Igår vart jag och köpte nya byxor. Köpte de största jag kunde hitta (storlek 32) och de satt som berget.
JAA jag har 32 i byxor! Ursäkta min kropp och dens storhet!
Jag har fått höra att ha 27 i ett par byxor är en synd, att någonsin ge en tjej ett par byxor i 27 är lika med döden. Tänk om man hade fått ett par byxor i 32 då!? Sjukt. Kan inte ens tänka mig hur det hade sett ut.
Jaja. Här sitter jag i alla fall, inte i mina 32:or utan i ett par långkalsoner som sitter löst om buken. Jag tänker på alla gången jag suttit med i ett ospecifikt kompisgäng och en tjock människa (oftast tjejer (en tjej precis som JAG)) och påpekat att denna tjej är tjock. Och där sitter jag med mina valkar, säkert lika stora som hennes, och fnissar med kompisarna. Det är så himla konstigt?? Varför kan inte hon få vara tjock, precis som jag!? Varför måste man alltid prata negativt om tjockisar, när jag också är en tjockis? VA!?
Jag är jättetrött på allt negativt kring tjocka människor. Det är inget fel med att vara tjock. Och bara för att man är tjock betyder inte de att man lever ett väldigt ohälsosamt liv, man kan vara tjock bara för att man är tjock.
Här är jag, i min storhet och tjockhet, och är VÄLDIGT nöjd med det. Jag vill att min kärlek till god mat och soffhäng ska synas.

Här är jag, i min storhet och tjockhet, och är VÄLDIGT nöjd med det. Jag vill att min kärlek till god mat och soffhäng ska synas.
/Tjockisbloggarn
Kommentarer
Trackback