HEJHEJ PÅ DEJ MIN BROR
Jag har lite svårt att känna medlidande när andra människor är sjuka eller är ledsna över något.
Blir oftast irriterad på denna människa, vill tro att det är för att få andra att tycka synd om denne. Men så behöver det såklart inte vara. Men när jag själv är sjuk eller ledsen, då måste hela världen tycka synd om mig. Pyssla om mig, sörva mig med en massa saker, göra mig glad och göra mitt liv behagligt.
Man skulle faktiskt kunna kalla mig självisk, jag lyfter inte ett finger för någon annan människa, är inte hjälpsam på något vis. Det passar bra ihop med en annan egenskap jag verkligen behärskar. Latheten. Egenskaper vi säger att jag fötts med, jag kan inte göra något åt det. Skäll inte på mig! Skäll på mamma och pappa som beblandade sina gener och skapade detta monster.
Men det är skönt, jag älskar mig själv.
.... och Svambob och Patrik. 
JOHN JACOB JINGLEHEIMER SCHMIDT
Leijonmanen igen.
Jag är tiep nöjd jao.
Jag tar bloggen på största allvar nu, därav ny header och sånt c00lt. För jag är en c00l chey yao.
OCh hej kompisar, den här filmen är till er:
WAAOW HÄNDERNA I BAKFICKERNA
R <3 M = SANT
Jag tog "ledigt" från skolan i fredags, vaknade upp runt klockan 10 åt frulle och sedan så SPRANG jag i skogen.
Tro det eller ej, men kvinnan som skriver detta just nu aktiverar sig då och då.
I alla fall, 12.30 ungefär satt jag i min vän Alice bil med två andra kamrater och med Alice mamma bakom ratten. Vi hade bestämt oss för att se Håkan Hellström live i Göteborg.
Vi väntade, han kom in, han sjöng, han gick ut, han kom in, han sjöng, han bugade, han gick ut och det gjorde även vi. Sedan blev det 1 och en halv timmes väntan vid scenens utgång, 1 och en halv timme senare som kom han, Håkan med stort H. Han stod mitt framför våra ögon och såg sådär söt ut. Vi tog en fanbild, Alice fick en kram, så lång väntan för fem minuter med Håkan. Men det var nog värt det.
Efter detta mötet funderar jag på hur jag skulle reagera om jag någon gång får stå bredvid Markus Krunegård.
Funderingarna slutar oftast med att jag blir helt starstruck och gråter.
För han är så himla fin, min Markus.
MUSTASCH
Jag älskar mustascher. Mustascher är bäst.
Jag hade själv gärna velat ha en, men det enda jag har är ett par fjun.
Jag får nog ta och sätta i lite färg i den till vintern. Det hade varit något!
För tjejer kan faktiskt ha mustasch, det är inte fult.
Har en fröken med en lite mörka fjun under näsan.
"Alltså jag gillar inte henne, jag menar, kolla hon har en mustasch! Hur svårt är det att ta bort den egentligen!?"
Fula äckliga kommentarer från klasskamrater.
Ja ooooh fy bubblan vad hemsk hon är med den där mustaschen. Vi borde bränna henne på bål!
Ellerrrr? Man är inte mindre kvinna för att man föddes med mörka hårstrån istället för ljusa.
Jag blir knaz på alla dumma kommentarer jag får höra typ var dag.
Läste en fin blogg idag, www.ladydahmer.se, hon hade lagt upp en bild på sig själv underifrån med en skön dubbelhaka. "ÖÖÖÖH" utbrister min bordskamrat när hon ser den. "JAha men du kan va öööööh som inte ens har något dubbelhaka!" tänkte jag då.
Jag tycker det är fint med kvinnor som vågar vara sig själva.
Det är nästan lika fint som mustascher.
MYSMAMMA
waddup?
Har inget vettigt att skriva, som i mina andra vettiga inlägg sååå
här kommer TRE bilder på TRE saker som jag vill ha, då det snart är julafton.
KATTCYKELOCHHÅRIFINKULÖR
Lägg det på minnet. tack.
